maj 2, 2007 vid 9:46 e m (Sverige)
Mona Sahlin om det nya arbetarpartiets anspråk på första maj:
– De har inte förstått ett endaste dugg vad arbetarrörelsen är. De här, som kallar sig det nya arbetarpartiet, de har sin dag, det är den första april. Då passar det här budskapet, sa Sahlin i sitt förstamajtal.
Det återstår att se om det gamla arbetarpartiet har lyckats förankrat sig i verklighetens arbetarrörelse anno 2007.
maj 1, 2007 vid 8:56 e m (Sverige)
”Äntligen har Sverige fått en regering som lyssnar när arbetarna idag demonstrerar.”
Så skriver moderatenas partisekreterare Per Schlingmann på moderat.se om förstamajdemonstrationerna. Frågan är vilka arbetare de lyssnar på? De med lackskor eller stålhätta? De med kostym eller overall? De med tunga lönelyft eller de med lönlöst tunga lyft? Och frågan är vad de hör?
Det är en händelse som verkar vara en tanke att Täbymoderaternas ”Förstamajtåg” avslutas med ett ”förstamajtal” (deras ””-markering) utanför McDonald´s i mammons Mecka Täby centrum.
För övrigt blev det ingen Fidel Castro-comeback i Havanna i dag. För tredje gången på 48 år var han borta från förstamajfirandet i Havanna. Bara han håller sig vid liv till nästa år, då ska vi vara där, jag och min fotograf!
maj 1, 2007 vid 8:25 e m (HBT-Q+F, Sverige)
Att det finns en värd bortom krönet på kyrkbacken verkar vara svårt att förstå för vissa präster och andra inom den kyrkliga världen. Därför var det friskt att läsa ett koncist inlägg i debatten om samkönade äktenskap av en röst med tyngd – biskopen i Linköping, Martin Lind, som jag för övrigt har druckit whisky tillsammans med under sen timme en januarinatt när snöstormen ven över östgötaslätten. Men det hör inte hit.
Han skriver på DN debatt att det är hans övertygelse att det inte finns några hållbara teologiska skäl mot samkönade äktenskap.
Martin Lind har förstått och sett utvecklingen som varit inom den kristna kyrkan över tid, och menar att man måste se Guds skapelseordning som ett uttryck för Guds kärlek till människan och att skapelsen är pågående.
”Ordningen får färg och form utifrån den faktiska verkligheten”, skriver han.
Han drar paralleller till när kvinnoprästdebatten var som hetast. Då menade många att kvinnor skulle få utbilda sig teologiskt och faktiskt få utföra flera prästuppgifter, men de skulle inte få kalla sig präster.
”Det borde aldrig i kyrkan vara vokabulären som styr. Får kyrkans egen lära om kärlek avgöra, är det svårt att förstå motståndet mot en könsneutral äktenskapsbalk.” ”Kan kyrkan välsigna partnerskap, kan kyrkan också kalla partnerskap äktenskap.”
Kyrkan behöver fler kloka, moderna ledare, för att orka dra den kyrkliga massan med fötterna nerborrade i de välkrattade grusgångarna framåt.
